"It was just a passing thought"
Man säger att en förälder aldrig ska behöva begrava sitt barn, att det är det värsta av allt. Är det värre än för en syster eller bror? Jag vet inte, jag har inte behövt ta reda på det heller. Men för mig känns det som att jag förlorat en bror. Jag tror mamma och pappa och Julia med känner det så. Tanken har flugit förbi mig förrut men idag när vi var vid graven för att tända ljus och lämna ett hjärta med en ros så slog det omkull mig med kraft. Jag såg stället under eken, det låt inga löv där, marken var lätt upphöjd. Man skulle kunna tro att ett barn låg där under och sov. Det känns som om du var en bror, jag saknar dig och mitt hjärta slits itu, jag tänkte på hur ska vi fira jul i år? Ska vi vara hemma eller ska vi åka iväg? Vi pratade om det vid matbordet häromdagen och jag bet mig i läppen så det började blöda. Jag var nära på att säga "Men vi måste ju vara hemma och ta hand om Honom, han kan ju inte vara själv på jul."
Nej, men kan vi? Åh, jag kommer inte klara det. Vi behöver inte sätta upp några grindar för vardagsrummet, det finns ingen som älskar att öppna paket vi behöver oroa oss för.
Nej, men kan vi? Åh, jag kommer inte klara det. Vi behöver inte sätta upp några grindar för vardagsrummet, det finns ingen som älskar att öppna paket vi behöver oroa oss för.
Kommentarer
Postat av: Karin
Vet precis hur du känner... Jag saknar Sigge så det gör ont, överallt. Jag vill inte fira jul i år. :(
Trackback
