Dagens Tips!
Om man skulle råka gå stan själv, då är det bra att undvika att tänka på något roligt som gör att man börjar skratta. Speciellt om man sekunden innan tagit en stor tugga av en kexchoklad... Det ska man undvika, åtminstonde om man inte gillar folk som kliver åt sidan och tittar snett. Att se deras blickar gör att man skrattar ännu mer och sedan blir det hela en ond cirkel.
Trust me.
NY KATEGORI INTRODUCERAS!
Okej, håll i hattarna! Härmed introducerar jag en ny kategori "Pinsamma situationer". I denna kategori tänker jag berätta om händelser jag uppplevde pinsamma och även situationer som kunde kommit att bli pinsamma om det hade spårat ur... Nåja, får se lite med andra ord. Det som aktiverade min hjärna att tänka i de här banorna var en händelse igår när jag gick från väster tull på väg ner mot söder tull. Promenerade där i min egen takt och värld och tänkte inte så mycket. Rätt själv på trottoaren då jag plötsligt möter en tant (läs äldre dam i kanske 50års åldern) hon såg butter ut och obekant ut men glad i hågen som jag var sa jag högt och tydligt "Hej hej!" och log.
Hon stannade upp blängde på mig sen fortsatte hon gå men kollade snett. Inte vart hon gladare inte, nej.
Just ja, "storstaden" var det ja. Attans, lite smått generad kände jag mig när jag insåg att det är kanske bara när man som jag är uppväxt i en liten byhåla långt ut på landet där alla känner alla, och ser man någon man inte egentligen känner så är man iallafall glad och trevlig när man ses. Och hälsar! Är jag ute på promenad här hemma så hälsar jag på gubbar och tanter, barn, medelålders och ja, det mesta. Tydligen gör man inte så i staden, om man glömmer att man inte är på landet längre så blir man kollad snett på.
Efter det går man mot röd gubbe och en bil tvärnitar och tutar.
Nu när jag skrivit av mig det här inser jag att det nog inte var så pinsamt, bara dumt. Hur svårt kan de vara att acceptera en glad ung tjej som utan anledning säger hej?
Nog för ikväll.
HEJ!
Hon stannade upp blängde på mig sen fortsatte hon gå men kollade snett. Inte vart hon gladare inte, nej.
Just ja, "storstaden" var det ja. Attans, lite smått generad kände jag mig när jag insåg att det är kanske bara när man som jag är uppväxt i en liten byhåla långt ut på landet där alla känner alla, och ser man någon man inte egentligen känner så är man iallafall glad och trevlig när man ses. Och hälsar! Är jag ute på promenad här hemma så hälsar jag på gubbar och tanter, barn, medelålders och ja, det mesta. Tydligen gör man inte så i staden, om man glömmer att man inte är på landet längre så blir man kollad snett på.
Efter det går man mot röd gubbe och en bil tvärnitar och tutar.
Nu när jag skrivit av mig det här inser jag att det nog inte var så pinsamt, bara dumt. Hur svårt kan de vara att acceptera en glad ung tjej som utan anledning säger hej?
Nog för ikväll.
HEJ!
