Normalt att vara konstig, konstigt att vara normal
Men det finns inget som är normalt, vad skulle det vara isåfall? De som gör som alla andra, de som vill se ut som alla andra, de som vill vara som de andra. Hur konstigt låter inte det, och skulle det vara vad som kallas normalt? Det är mer normalt att ha sin egen vilja och gå sin egen väg som ingen annan går. Det finns nu inte så många vägar och därför blir de som går dem inte så många, och de som följer andra blir istället en stor majoritet. Därmed normala eftersom de inte sticker ut. Det är ni som är de konstiga och det är ni som är som jag. Ni som är normala, jag är som er.
Det finns ingen konstigt och det finns ingen normalt..
..Kan jag ibland tycka, men nu vet jag att det finns inga hårda gränser svart på vitt, det är vackra gråa skiftningar däremellan, dem får vi inte glömma.
if..
"if they can make a law
then i can break a law
if i can break a law
will the law break me?"
How did this happen
Nästa gång berör den, och man känner igen känslan lite.
Tredje gången förstår man precis vad sångaren sjunger, vart enda ord träffar mitt i prick.
Fullkomligt ordinär
"Jag brukar tänka på 6 omöjliga saker före frukost"
Jag tänkte börja tänka på 6 omöjliga saker innan jag ska sova.
- Bilar, stora vagnar man kan styra och bestämma hastighet utan någon som drar.
- Flygplan, vingar som flyger utan att flaxa.
- Mobiltelefon. En liten rektangulär sak mindre än en hand som man kan trycka på några knappar och prata med vem som helst var som helst när som helst.
- Ipren, en liten tablett som gör att man en stund känner sig friskare ifall man är sjuk.
- Skejtare, de får en träbit på fyra små hjul att flyga, snurra, hoppa och svänga under deras fötter.
- Tid, när man inte vill ha det finns det alldeles för mycket och när man istället verkligen behöver det så finns det ingenstans.
Madness
En tanke jag tänkt igenom och tillbaks, framåt och bakåt och framåt igen.
Man kan bara drömma halvgalna drömmar ifall man själv är halvgalen, därför att man har bara en halv galenskap att drömma om ifall man själv är hälften.
Om man istället redan är helgalen, då drömmer man endast fullkomligt normala drömmar.
Och om man inte är galen alls, då är istället drömmarna helt fullkomligt galna!
Det är logiskt, därför att om man är helgalen så uppfattas inte drömmarna speciellt tokiga eftersom de mer eller mindre hör till vardagen.
Men en helt Ogalen människa drömmer helgalna drömmar därför att det oavsett vad den drömmer inte hör till vardagen alls utan chockar och förvånar och är inte förväntade.
Den store filosofen har talat. 
Mars 5, 2010
"Men han for ju upp till himelen!" sa någon. Pucko, borde ha lämnat kroppen kvar i grottan då. Skulle jag själv helt klart gjort ifall jag fick möjlighet att återuppstå, inte sjutton skulle jag ta med en föredetta korsfäst kropp upp till himmelen då nejtack då skulle jag nog hellre snällt be om en ny. Gärna liknande denna jag nu har men endå, och var jag dessutom sisådär 30-40 år skulle jag fråga ifall jag kunde få tillbaka den jag hade tio år tidigare. Det är min åsikt det!
Slutsats? 1. Han begravdes levande och återuppstod därför inte, utan "bara" vaknade till. 2. Han trivdes så bra att han behöll kroppen
(haha en nypa salt va och upps glömde publicera detta skrevs 11:00 idag)
Under ytan
Kunde knappt äta klart min goda macka med sallad och gurka. Så galet insnöade vi är allihopa. Händer sånt där verkligen? Hur kan något land göra det LAGLIGT?! Jag begriper inte. Och jag begriper inte att inte fler gör något åt det och sen minns jag att här sitter jag och undrar, men vad i helvete gör jag själv?!
Det dokumentären visade var en hajfensindustri. Det gick till så att stora båtar åkte ut och fiskade upp stora feta hajjar som är jäkligt viktiga för ekosystemet. När de dragit upp dem ur vattnet skär de av rygg och stjärtfenorna, sedan slänger de i dem i havet igen. Utan fenor kan de inte simma, så de sjunker sakta ner mot botten många gånger fortfarande levande utan att kunna göra någonting.
Ja, jag är medveten om att det händer otroligt mycket grymma saker med djur världen över och när jag tänker på det så känner jag mig väldigt maktlös. Men angående päls industrin så gör jag vad jag känner att jag kan just nu genom att helt enkelt ta avstånd från päls och äkta skinn. Sen äter jag bara "svenskt" kött så vitt jag vet, om man kan lita på att sverige är snälla mot djuren vet jag ju ioförsig inte säkert, men hoppas.
De djuren har folk som kämpar för dem och det går väl framåt ibland, folk uppmärksammar det åtminstonde.
Tillbaka till dokumentären, den var av en snubbe och hans team som kämpade för att ge hajjarna "fristäder". De lyckades på ett ställe. Frågan är ifall fler personer kämpar tills de lyckas? Ni kan googla det om ni vill, orkar inte förklara hur men hajjarna är VIKTIGA för vår existens på jorden. Enligt dokumentären, och den verkade vettig.
Jag brukar ofta fråga mig själv hur jag bara kan leva vidare som vanligt, inte kämpa helhjärtat för någonting bra, inte göra mer av allt jag tycker och tänker. Jag brukar bli arg på mig själv för att jag sitter här och gnäller utan att göra någonting åt saken. Efter det tänker jag, men vad kan jag faktiskt göra JUST NU?
Draft: Nov. 8, 2009
Du stirrar fascinerat
Det är så oändligt
Så mäktigt
Fångar din uppmärksamhet så lätt, med hjälp av en spegelbild
Det växer sig störe, slänger sig lätt mot klipporna
Högre och högre går de
De tar dig med storm
Nästan lite skrämmande att se det
Så mäktigt
Så vackert
Så förtrållande
Det är farligt, livsfarligt, om man inte vet hur man ska göra
Och även då är det fortfarande farligt
Du får lära dig
Att visa respekt
Att det ibland kan vara så lugnt
För att i nästa stund enormt och kraftfullt
Jag har egentligen inga bra ord att beskriva det med
Havet,
Det oändliga, omöjliga havet
Där jag så gärna skulle vara.
Jag kände mig en anning poetisk nu, bäst jag är elak och bryter stämningen nu så ingen förväntar sig något mer i den stilen nu va. Nej istället tänker jag berätta vad jag hade tänkt berätta med det här innlägget haha innan jag började lyssna på en låt som fick mig att tänka på havet. Det som stör mig så fruktansvärt mycket nu om dagarna är att den senaste minnesluckan jag har inte beror på alkohol eller någonting annat logiskt som möjligtvis skulle kunna orsaka något sådant. Nej, det här är inte lätt. Det är inte svårt heller, för jag är duktig, jätteduktig på att bygga murar och låsa dörrar och blunda och ljuga för mig själv. Men jag suger på att ljuga för andra. På mina axlar har jag två små änlgar, en ond och en god som viskar i mina öron vad jag borde göra och säga och tänka men nu är de båda två otroligt nog helt tysta. När inte ens sitt samvete har ett svar vad ska man göra då? Ska man fortsätta ignora och leta efter tecken? Jag stannar till. Har så länge gått den här balansgången, det finns nog ingen med så bra balans som jag uppe på den muren mellan trygghet och handlöst fallande. Nej här går jag bra. Med hakan i vädret och ingen annan kan komma hit nu.
"Say it's possible"
En del skulle kanske nu säga att jag var tokig, klart det borde bli dag med solsken och bla-bla. Men är det verkligen så klart att dagen är bättre än natten? På natten då sover man och är i något drömmars land, i sin egen värld skyddad av mörkret och sömnen.
Det är dagarna som ställer till de verkliga problemen, jag menar det mesta händer på dagtid ganska självklart eftersom det är då man är vaken. Man tänker, arbetar, glömmer, lovar, bryter löften, säger fel, ångrar, och även en hel del bra saker så klart. Men en dag kan vara lång och stressig, men när natten kommer då har man en annledning till att varva ner, ta det lugnt och återhämta sig efter den långa dagens alla upplevelser och intryck.
Här i mitt mellanland där jag går balansgång mellan dag och natt, här trivs jag ganska bra. Dessutom, lägg märke till att alla färger är alltid som vackrast i tiden mellan dag och natt. Ta vara på det och stay gold.
Home, sweet home!
Satt och sökte runt lite på allt möjligt när jag hittade bilden på det här huset, mitt hjärta hoppade till lite måste jag säga.I ett sådant hus vill jag bo! Helt perfekt, jag älskar det där lilla tornet. 
Och jag tycker inte att man behöver inreda huset i samma stil som det ser ut utifrån. Skulle kännas lite låst och tråkigt, haha nej jag har en dröm om att ha olika teman i varjerum. Till exempel badrummet som en stor grotta, vardagsrum i gammal enkelst stil, nästan lite åt skräckfilmshållet med stora gammla skinnsoffor (lite tyngre stil skulle mamma uttrycka det), sovrum vill jag nog ha två. Ett riktigt romantiskt i olika röda nyanser och ett där allt går i ljusblått och vitt med en stor rund säng i mitten utan ben, alltså bara madrass på golvet, och övriga golvet ska vara täckt med kuddar, mattor, filtar ja alltihop i vitt och så ljusblåa tapeter och även taket! Då kan man drömma och låtsas att man soffer på ett moln i himmelen. Hihi det vore det ultimala.
Sen vill jag ha ett rum där man bara tänker "va ända in i..?!" när man går in i. Det ska vara typ uppochner och bakofram och inout. Gärna med skuggdanser på väggarna. Haha det skulle vara mitt favoritrum att dekorera och inreda.
Och en klassisk vind fylld med lådor, skåp, knarrande gungstolar, dammiga kistor med utklädningskläder... hihihi dock skulle det rummet annvändas för flitigt för att hinna bli dammigt. Och ett hörn med lite filtar och sackosäckar så man kunde sitta och berätta spökhistorier!
Pricken över i:et vore ju att ha fängelsehåls liknande källare... med galler, kedjor och gamla träbänkar och läskiga grejjer...
Haha undrar om jag hittar någon som kan tänka sig att ställa upp på att bo sådär med mig hahaha det kanske är att drömma för mycket. Och ja, jag har stora planer på ännu fler rum än de jag nämnt nu men aa... Och just det! Får inte glömma det enorma biblioteket jag ska ha när jag blivit gammal! Ja, gammal, för ska ha läst varjebok också så att jag kan tipsa barnbarnen om vad de behöver veta hahaha..
hihi
Nu ska jag nog gå och lägga mig och drömma vidare för verkligt lär det väl inte bli...än...
God natt :D
Update:
Jag hittade några alternativa hus... och mina inredningdrömmar fortsätter!
(är inte detta hus helt perfekt?!)
B<3
Sista sommaren
Jag ser dig varje natt, känner din mjuka päls mellan mina fingrar, din andedräkt mot min kind, din tass på knät när jag tar bort händerna för att jag inte tror på att det är du. Du står kvar, lägger huvudet på sne och jag slår armarna om dig.
Jag önskar dagarna kunde vara som i mina drömmar jag har på nätterna.
Junicorn
Gick ovh la mig för en timme sen, har vridit och vänt och slumrat till för att bli klarvaken igen. Sen var det som att Nicolas Cage viskade i mitt öra "unicorn" och då kom äntligen mina undermedvetna tankar på rätt spår och upp till ytan! En replik i filmen satte igång dem " Elenore is his Unicorn, impossible to catch" (ska inte säga att jag minns den ordagrant, men nästan).
She is his unicorn, impossible to catch.
Det var det. Sättet de sa det, som om att det är inget tvivel om saken, Enhörningar finns, man vet att de finns! De går bara inte att fånga. Nu pratade de om en bil huvudrollen i fråga hade försökt att stjäla flera gånger om men varenda försök gick fel. Han var världens bästa biltjuv och klarade ALLT utom den bilen, den modellen, den som kallades Elenore.
Nu är det svårt att förklara mina tankegångar men det slog mig att ha en religion man tror på, det är nog som att tro på enhörningar (och andra sagoväsen). Man vet att det finns där, man kan bara inte bevisa det, och tycker man själv att man har bra och trovärdiga bevis så är det iallafall inte lätt att övertyga andra om det. För mig är det inget snack om saken, hehe kalla mig barnslig eller konstig men jag har alltid, och fortfarande nu, trott på sådant majoriteten kallar övernaturligt, spöken, sagor, fantasier och ja ni förstår min poäng va? Hmm...
Vad jag nog vill säga med detta nattinnlägg är nog att om du har en tro, en religion, du tror starkt och DU vet att det är äkta, det finns där och hjälper dig när det verkligen gäller men hur gärna du än vill och försöker så hittar du inga bevis som är mer trovärdiga än dem för mina enhörningar. Jag tror på dig att det du tror på är äkta, och jag vet att det jag tror på är också äkta även om det många gånger framstår bara existera i sagor... Bibeln innehåller också en typ av sagor.
Okej, nu har jag nog fått ner de mesta av vad jag tänkt på nu. Haha jag orkar inte läsa igenom det här så jag publicerar, hoppas texten är något sånär sammanhängande.
Puss och God natt!
Junicorn
(om någo
hah!
Det började för några dagar sedan men tanken försvann rätt snabbt då men idag när jag somnade framför history channel på tv:n så kom jag på det igen, eller ja, jag såg på ett program en liten stund innan jag faktiskt somnade men det spelar ingen roll. Tillbaks till ämnet.
"Kärt barn har många namn" sägs det men det måste jag faktiskt ifrågasätta vad som menas med. Menas det precis som det sägs? Är det kanske så att bara vissa, bra får massa namn?
"Kärt barn har många namn"
Djävulen, satan, hin håle, lucifer, diabolo, hades, det är alltihopa nåra få namn jag kan räkna upp såhär om någon skulle fråga. Namnet på "den onda", han med makt över ondskan(eller vem säger att det är en man?) Och min fråga är, hur kärt barn är han egentligen, den som sägs styra allt det onda? Nej, härmed tänker jag ta död på myten "kärt barn har många namn".
fame is the answer
Ett annat sätt är ju såklart att bli skådespelare, det krävs lite mer, eller ja åtminstonde annorlunda talang. Och en hel del tur. Men om du nu skulle lyckas, filmer försvinner inte! Lev vidare genom filmen.
Det tredje sättet borde jag kanske skriva det bästa om, för det är det såklart, om man inte vill bli en kändis. Var den bästa du kan vara och gör intryck på människor du möter! Se till att du blir någon de vill och kommer att minnas, för minnen, det pratar man om och det man pratar om dör aldrig.
Så, nu har jag löst det. Man behöver inte bli biten av en vampyr för att "leva" för evigt! ;D
4 Juni 2009
När jag lyssnar på den här låten så hör jag så otroligt mycket mer än vad som faktiskt sjungs.
fascination
- Musikaler t.ex. Sweeney Todd och The panthom of the opera
- Munspelsmusik
- Säckpipor
- sagor
- sång
- Stjärnklara nätter
- Fullmåne
- Teaterkonsten
- Känslorna som de uppräknade sakerna väcker inom mig
Utan inbördes ordning och det finns mer!
Den här låten har fascinerat mig länge, har lyssnat på den sen början på 8an, i slutet är en del med lite mindre musik, där glömmer jag allt. Varje gång låten kommer till den delen glömmer jag bort allt vad jag tänker och håller på med, bara lyssnar och gapar lite halft, ni vet sådär fånigt som om jag blev förvånad. Men jag blir inte förvånad, bara fascinerad över hur perfekt den delen är och hur den gör hela låten till så bra som den faktiskt är.
Tidigare idag slog jag upp ordet Epiphany på google, gör det ni med om ni undrar vad det betyder jag orkar inte förklara just nu. Jag läste men var inte säker på att jag förstod iallafall, men förrut när jag kollade på Fantomen på operan så slog mig en tanke som en blixt från himmelen och plötsligt var det solklart för mig vad det ordet betyder. Och betydelsen är något vi alla alltid söker, den sista felande länken för att fullbordas, för att känna oss perfekta. Tänk om vi alla söker på helt fel ställen, aldeles för långt bort? Det är inom oss vi ska söka, när vi hittar oss själva, det är först då vi kan hitta någon att dela oss med. Att dela livet med! Vi kan inte veta vad vi söker om vi inte vet vad vi vill ha, och hur ska vi kunna veta det om vi inte känner oss själva. Det kan låta rörigt och förvirrande när jag skriver det såhär men det är min blogg och jag använder den till att lätta mina tankar lite grann. Jag får ofta höra att jag pratar i gåtor, och det tar jag lite grann som en komplimang. Ser det som en bra sak, för vissa förstår mig faktiskt och andra inte. Det gör det väl bara lättare att se vilka de riktiga vännerna är eller vilka man faktiskt kan funka ihop med?
Nu tappade jag spåret lite grann... Så här kommer låten jag inlede en här delen av texten med! :)
Stay gold
Nature's first green is gold,
Her hardest hue to hold.
Her early leaf's a flower;
But only so an hour.
Then leaf subsides to leaf.
So Eden sank to grief,
So dawn goes down to day.
Nothing gold can stay.
-Robert Frost
Det här är en dikt jag tycker väldigt mycket om, första gången jag hörde om den var i boken "The outsiders". En bok som förövrigt är en av mina favoriter, kanske en av de bästa jag läst. Den finns även som film, så film-intresserade där ute, se den! I boken berätttar iallafall Pony-boy om den dikten och förstår vad den betyder när han står och ser solen gå ner. Väldigt fin scen i filmen. Klippet här nedanför hör man en person prata, det är Jonny, Pony-boys vän. Efter det hör man första repliken i hela filmen, han läser högt vad han skriver, så ni förstår varför han pratar så "segt". Den här låten är med i filmen och påminner om dikten av Robert Frost. Det här är en låt som ger mig rysningar, så fin är den faktiskt.
Stay Gold - Stevie Wonder
En tanke slog mig om min framtid
När jag blir stor och vuxen vill jag flytta till ett stort fint hus.
Ett hus uppe på en höjd,
för om jag har en lång backe att gå
Så kan jag känna mig så uppåt
och lättad när jag äntligen når dit.
Det skulle bli en resa jag visste jag skulle klara av,
det måste vara bra för självkänslan.
Att varje dag
nå toppen
