Jeen ♠

Jag tror inte jag lunde ha valt ett bättre tillfälle att läsa den boken. Jag tror inte författaren hade kunnat sätta ett bättre namn på den historien heller. Twilight är ett starkt utryck och för mig betyder det nu så mycket mer än "bara" en bra bok, för plötsligt tror jag att jag närmar mig ett ställe, ett tillfälle i livet, som jag kan koppla till det utrycket, skymningen. Det är som om jag plötsligt skymtar ett mörker och solen är på väg att gå ner, men jag är inte säker, kanske är den påväg upp? Det är skymning och solen lysser inte starkt, utan ganska svagt. Plötlsigt har jag förstått att även den mest perfekta dag kommer att gå mot ett slut och natten kommer alltid att komma efter skymningen. Du vet aldrig om den kommer bli kall och stormig eller bara lugn och avkopplande, oavsett vad så blir den mörk såhär års.
Jag har alltid tänkt, sett och beundrat något, vill inte säga vad, som jag tycker är vackert. Och vackert räcker inte till som ord för att beskriva det jag ser, en sorts kärlek. Självklart, när man tänker så inser man, är inte allt som är fruktansvärt vackert väldigt ömtåligt? Är det inte så? Hur mycket tål det egentligen och vad krävs för att återskapa det om det skulle falla isär och tappa en del av sin glans under nattens gång. Jag vill inte tänka på det för jag trodde inte ett slut för det vackra någonsin skulle komma, men saker händer och jag vaknar upp (sover man under dagen? kanske är det en gryning jag skymtar?).
Jag har förr drömt sanndrömmar, och drömmar som gått att tyda och koppla till saker som faktiskt händer sedan, och jag har drömt att jag träffat och lärt känna människor långt innan jag var medveten om deras existens.
Senaste nätterna, månaden kanske mer har jag haft många lustiga drömmar. Konstiga, skrämande, lyckliga, hoppfulla, vardagliga- ja drömmar i alla slag. Men det de hade gemensamt var att en speciell person var med i dem alla på ett eller annat sett. Men han var alltid där i drömarna och jag minns dem så tydligt, vad betyder det att man drömmer om en och samma person under en lång tid och varje natt? En dag i helgen tänkte jag, kanske är jag för inne i boken (Bella i twilight drömmer om Edward varje natt) men sedan insåg jag att mina drömmar började långt innan jag började läsa.
Jag kom just på att kanske jag fokuserar på fel ställe, kanske är det inte att han återvänder i varje dröm som jag ska fokusera på? Kanske är det vad som faktiskt händer i drömmen, hur vardagligt det än verkar, jag ska fokusera på? Om jag då tyder mina drömmar rätt, själv, så är jag deffinitivt i en skymningstid, ett gränsland, solen står lågt och månen är påväg upp. Oavsett hur det går misstänker jag att det här året kommer vara natt. Stormig, mörk och molnig eller lugn, stjärnklar och med fullmåne. Saker händer under natten som inte existerar i fantasin under dagtid

Det här är kanske inte vad någon väntar sig att läsa av mig, om någon ens läser. Men det var vad jag behövde skriva och det är vad jag skrev. När jag skriver tänker jag inte alltid, utan låter mest fingrarna och händerna styra sig själva av undermedvetna impulser från mitt huvud och hjärta, utan att jag är direkt medveten om vad jag säger förrän jag är klar. Jag är konstig. Kalla mig gärna det om det känns bra för jag vet det redan så kommer inte ta illa upp.

Kom ihåg, ta vara på det som finns just nu, det bra. Och har ni inget bra just nu, kom ihåg att morgondagen alltid kommer, oavsett hur lång natten känns. Då har ni iallafall hoppet, och hoppet är bland det viktigaste som finns i livet.
//Jenny D.C