Jeen ♠

Jag har alltid tyckt om att skriva, vad hände? När slutade jag med det? Vart tog all inspiration vägen? Eller var det jag som förändrades? Jag glömde bort mig. Jag läste nyss en text jag skrev i vintras om hur mitt år i år kommer bli, och jag hade ganska så rätt. Jag vandrar fortfarande där någonstans mitt emellan. I något land mellan dag och natt men jag saknar kompass så kan inte säga om solen är i öst eller väst, så är det gryning eller är det skymning? Jag tror att jag har kommit fram till att det är ganska bra att stanna här i något mellan-land.
En del skulle kanske nu säga att jag var tokig, klart det borde bli dag med solsken och bla-bla. Men är det verkligen så klart att dagen är bättre än natten? På natten då sover man och är i något drömmars land, i sin egen värld skyddad av mörkret och sömnen.
Det är dagarna som ställer till de verkliga problemen, jag menar det mesta händer på dagtid ganska självklart eftersom det är då man är vaken. Man tänker, arbetar, glömmer, lovar, bryter löften, säger fel, ångrar, och även en hel del bra saker så klart. Men en dag kan vara lång och stressig, men när natten kommer då har man en annledning till att varva ner, ta det lugnt och återhämta sig efter den långa dagens alla upplevelser och intryck.
Här i mitt mellanland där jag går balansgång mellan dag och natt, här trivs jag ganska bra. Dessutom, lägg märke till att alla färger är alltid som vackrast i tiden mellan dag och natt. Ta vara på det och stay gold.