Inte bra, inte bra :)
Jag måste skriva om en sak.
Jag blir sällan arg, men om jag blir det så blir det ordentligt. Och såvida det inte gäller min syrra(haha syskonkärlek we all love) så har jag väldigt lång stubin och tror jag vågar påstå att jag bara blir arg på dem som faktiskt gjort något så dumt att de förtjänar det. Och jag tror jag vågar påstå att jag sällan heller blir besviken och ledsen och anledningen till det är att jag bestämmer mig för att inte bli det. Att inte låta någon komma så nära att den får möjlighet att göra mig ledsen på något vis. Jag är ganska bra på att inte ta åt mig av saker, sen ifall det är en bra sak eller ej går ju att diskutera och så finns det såklart undantag, jag är ju bara människa.
Tillbaka till ämnet jag blir arg. När jag väl blir det så blir jag det som sagt ordentligt och då krävs det mycket för att jag ska förlåta och släppa det.
Jag börjar känna det där inom mig, som börjar röra om i magen, i hjärtat, som börjar brusa som kolsyra.
Det hände en sak, som jag till en början inte tänkte så mycket mer på, tänkte det lägger sig, snart är det som det ska igen. Sen blev jag lite orolig för det gick inte över. Sen blev jag lite ledsen och undrande. Nu börjar jag bli arg, mycket har vi gått igenom och mycket har vi gjort. Vi har växt, skrattat och gråtit. Du har svikit och jag har förlåtit. Jag har försvunnit och du har förlåtit. Men det här är för mycket nu.
Jag är nästan säker på att du läser det här och gör du det tycker jag att du ska lyssna på den här låten och lära dig något.
Jag blir sällan arg, men om jag blir det så blir det ordentligt. Och såvida det inte gäller min syrra(haha syskonkärlek we all love) så har jag väldigt lång stubin och tror jag vågar påstå att jag bara blir arg på dem som faktiskt gjort något så dumt att de förtjänar det. Och jag tror jag vågar påstå att jag sällan heller blir besviken och ledsen och anledningen till det är att jag bestämmer mig för att inte bli det. Att inte låta någon komma så nära att den får möjlighet att göra mig ledsen på något vis. Jag är ganska bra på att inte ta åt mig av saker, sen ifall det är en bra sak eller ej går ju att diskutera och så finns det såklart undantag, jag är ju bara människa.
Tillbaka till ämnet jag blir arg. När jag väl blir det så blir jag det som sagt ordentligt och då krävs det mycket för att jag ska förlåta och släppa det.
Jag börjar känna det där inom mig, som börjar röra om i magen, i hjärtat, som börjar brusa som kolsyra.
Det hände en sak, som jag till en början inte tänkte så mycket mer på, tänkte det lägger sig, snart är det som det ska igen. Sen blev jag lite orolig för det gick inte över. Sen blev jag lite ledsen och undrande. Nu börjar jag bli arg, mycket har vi gått igenom och mycket har vi gjort. Vi har växt, skrattat och gråtit. Du har svikit och jag har förlåtit. Jag har försvunnit och du har förlåtit. Men det här är för mycket nu.
Jag är nästan säker på att du läser det här och gör du det tycker jag att du ska lyssna på den här låten och lära dig något.
Kommentarer
Postat av: Ida
tyckte den var jäääätte söt..
ska bli spännande att få se hur dom ska göra Renesmee
Postat av: - Alexandra!
Jag är ganska lik dig, som du beskriver i alla fall. Jag blir sällan arg, men när jag väl blir det så blir jag grymt arg, "kolsyran" i blodet känner jag verkligen igen.
Trackback
