Poetry, baby
"Everything is poetry Baby"
Sen jag såg den kortfilmen för ett tag sen har jag gått och tänkt, och jag har kommit fram till att ja, allting är poesi om det är så man vill se det. Man kan hitta något poetiskt i allting.
Dagen jag tog studenten hade jag bråttom till bussen på morgonen
Jag bad pappa att köra mig till hållplatsen så jag inte skulle bli sen
Så jag satte mig i bilen och samtidigt som den började rulla startade radion
Det är över nu
Men jag kommer ihåg alla dagar med er
De är över nu
Sjöng Per Gessles röst
Det var då det gick upp för mig, att ja, det är över nu.
Ingen mer skola, ingen mer självklarhet, inget mer försök till att komma överens om vad vi ska göra för film, inget mer ica på rasten, inget mer spring i dessa sju trappor varenda morgon, inget mer klagande över obekväma stolar, internet som bråkar eller lärare som inte dyker upp.
Ingen mer vanlig skola.
Det är vad som är över nu.
Och jag sitter här och tänker på, vad hände de här tre åren? Min ena halva säger att de har sprungit iväg och att det känns som igår vi satt i matsalen i väntan på att klasserna skulle ropas upp.
Min andra halva säger att det är en evighet sen och minns knappt den dagen. Den säger att så mycket som har hänt skulle kunna bli flera bra filmer. Mitt tredje jag är nånstans mitt imellan, och ja jag har en liten god ängel på min vänstra axel och en liten ond på den högra. Eller om det var tvärtom?
Det blev visst en helflummig text.
Men just nu känner jag det som på sommaren när man envisas med att fylla händerna med sand och försöka hålla kvar det, men hur många gånger man än försöker försvinner den mellan fingrarna igen, utan att man kan göra något åt det. Några korn brukar dock alltid finnas kvar, men det nöjer man sig ju inte med utan börjar om att fylla händerna med sand igen. Gång på gång.
Varför nöjer man sig inte?
Brukar jag fråga mig och alltid svarar jag med att om man vore nöjd, då skulle man inte ha någonting att kämpa för.
Nu ska jag sluta skriva innan jag tappar bort mig helt.
Det jag ville visa var iallafall att Everything is poetry, baby.
Tänk på det en gång, det är lite poetiskt att jag hörde den låten den morgonen.
Det går att se poesi i allting.
Sen jag såg den kortfilmen för ett tag sen har jag gått och tänkt, och jag har kommit fram till att ja, allting är poesi om det är så man vill se det. Man kan hitta något poetiskt i allting.
Dagen jag tog studenten hade jag bråttom till bussen på morgonen
Jag bad pappa att köra mig till hållplatsen så jag inte skulle bli sen
Så jag satte mig i bilen och samtidigt som den började rulla startade radion
Det är över nu
Men jag kommer ihåg alla dagar med er
De är över nu
Sjöng Per Gessles röst
Det var då det gick upp för mig, att ja, det är över nu.
Ingen mer skola, ingen mer självklarhet, inget mer försök till att komma överens om vad vi ska göra för film, inget mer ica på rasten, inget mer spring i dessa sju trappor varenda morgon, inget mer klagande över obekväma stolar, internet som bråkar eller lärare som inte dyker upp.
Ingen mer vanlig skola.
Det är vad som är över nu.
Och jag sitter här och tänker på, vad hände de här tre åren? Min ena halva säger att de har sprungit iväg och att det känns som igår vi satt i matsalen i väntan på att klasserna skulle ropas upp.
Min andra halva säger att det är en evighet sen och minns knappt den dagen. Den säger att så mycket som har hänt skulle kunna bli flera bra filmer. Mitt tredje jag är nånstans mitt imellan, och ja jag har en liten god ängel på min vänstra axel och en liten ond på den högra. Eller om det var tvärtom?
Det blev visst en helflummig text.
Men just nu känner jag det som på sommaren när man envisas med att fylla händerna med sand och försöka hålla kvar det, men hur många gånger man än försöker försvinner den mellan fingrarna igen, utan att man kan göra något åt det. Några korn brukar dock alltid finnas kvar, men det nöjer man sig ju inte med utan börjar om att fylla händerna med sand igen. Gång på gång.
Varför nöjer man sig inte?
Brukar jag fråga mig och alltid svarar jag med att om man vore nöjd, då skulle man inte ha någonting att kämpa för.
Nu ska jag sluta skriva innan jag tappar bort mig helt.
Det jag ville visa var iallafall att Everything is poetry, baby.
Tänk på det en gång, det är lite poetiskt att jag hörde den låten den morgonen.
Det går att se poesi i allting.
Kommentarer
Postat av: Minna
jag skulle ta mascara om jag fick ta fransbörjare med annars bara fransböjare eller foundation :P haha
Postat av: - Alexandra!
Jag förstår dig verkligen, tror jag har samma tankar faktiskt men inte riktigt hunnit smälta det än.
Trackback